Och så fortsätter det.

Ett av Ludwigs prover visade sig vara skumt där innan Umeå så vi fick ta oss till Sundsvalls sjukhus och ta om blodprov där. Första försöket fick vi vara på sjukhuset i 5! timmar utan att det togs något blodprov för att han var för rädd. Andra dagen fick vi vänta två timmar för att sen få en fantastisk trevlig sköterska som inte sprang in och ut ur rummet ( I know! De har mycket att göra men att lämna oss hela tiden för att springa och göra annat som dagen innan det funkar liksom inte). Hon satt med Ludwig hela tiden, pratade med honom medans medicinen verkade gav honom massvis med saker att ha i sin doktorsväska, sprutor, handskar, "flygplan", medicinkoppar osv. Han fick vara med och bestämma när vi skulle ta blodprovet och hur vi skulle göra det. Han ville att jag skulle hålla i honom och se till att han inte tittade på armen när de stack. Eftersom han var så påverkad av lugnande där och då gick det ganska bra, fortfarande så att jag var tvungen att faktiskt hålla fast honom men nu hade han ju bett om att ha det så själv. Och när nålen väl satt där så tittade han på armen och tyckte det var spännande när de bytte provrör.
Provet visade normala värden den här gången så under sommaren har vi inte varit till sjukhus någe mer förränns nu när han gjorde en ny synkoll vilket gick hur bra som helst då jag bestämde att de inte fick tvinga i honom några ögondroppar när de ändå inte kan göra något här i sundsvall och vi dessutom har en ny tid i Umeå den 8de. Utan droppar var han helt lugn och doktorn fick titta i ögat hur mycket han ville. Synen är dessvärre inge bättre. Kanske kanske har mängden blod i ögat minskat men det är svårt att säga. bara att avvakta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0